Något för svenskarna att ta av?

Ibland är gräset grönare på andra sidan
– Följdsats av gammalt ordspråk

Det finns en hel del att lära ifrån andra länder. Exempelvis finns det många kulturer runt om i världen där pott-träning går mycket snabbare än i de flesta länder i väst. Hemligheten bakom det är att föräldrarna tränar sig på att vara uppmärksamma på de tecken som barnet visar när denne behöver kissa eller bajsa. Vietnamesiska föräldrar som använder den här metoden får sina barn i regel att bli torra vid nio månader och de är helt pott-tränade vid två års ålder – vilket också är när många svenska föräldrar börjar pott-träna sina barn.

En viktig del av utveckling och framåtskridande, i alla områden, är att kunna ta del av andras erfarenheter. Så är det med ”uppmärksam pott-träning”, som börjar bli populärt i Sverige, och borde även gälla i politiska sammanhang. Även i detta område borde det vara fördelaktigt att imitera lyckade projekt, lagar och institutioner från andra länder.

Detta görs dock inte så lätt idag. De främsta anledningarna till det är nog att ett beslut kräver godkännande från väldigt många människor och de flesta är konservativa i politiken så de vill inte pröva nya saker samt att ett politiskt system är väldigt uppbyggt kring en massa andra lagar och regler, så att förändring i en del kräver förändring i andra delar. Det politiska systemet är ömsesidigt beroende av sina delar. Sammantaget kan man säga att dagens politiska system helt enkelt är långsamt.

På alla dessa punkter så är ett system med frihetligt utträde att föredra. Även det systemet har sina trögheter, men för att någon skall pröva ett helt annat politiskt system kräver det bara så många personer som är villiga att pröva det systemet. Om, säg, en ny sorts skolreform kräver hundra personer för att testas, då är det bara så många människors deltagande som krävs för att utföra testet. Även om det är jobbigt för de hundra personerna att samordna sig är det troligtvis något enklare än för hundratusen människor att samordna sig för att ändra en svensk lag. Och eftersom dessa är fria att även utforma andra lagar som berör just dem kommer problemet med ömsesidiga beroenden inte att dyka upp.

Dessutom kräver politisk imitation under ett system med frihetligt utträde inte att alla adopterar den annorlunda politiken direkt. Några kan testa först, medan andra bedömmer i efterhand om det var en bra idé eller inte. Det har även den moraliskt attraktiva sidan att det är just de som tror på en idé som lär testa den först, och att de inte kan tvinga andra att testa sin idé.

Så, om politisk imitation är positivt och det vore lättare att genomföra med secession, vad finns det då för politik runt om i världen som skulle kunna vara värt att testa för svenskar? I det här inlägget tänkte jag ta upp några exempel där det verkar väldigt troligt att ett försök skulle vara lyckosamt i Sverige.

Den finska skolan
De som driver projektet The Learning Curve sammanställer data ifrån internationella jämförelser på hur duktiga elever är i olika ämnen. Enligt den senaste bedömningen hade de finska eleverna bäst resultat i världen. Enligt finska gymnasieelever ligger de ungefär ett år före svenska elever rent kunskapsmässigt.

Vad är det då med den finska skolan som gör den så bra? Två saker som de flesta bedömare menar varit viktigt är att lärarkvaliteten är hög och att skolorna är väldigt lika varandra. Läraryrket är eftertraktat och lärarutbildningen skall hålla samma standard runt hela landet. Det senare gäller även för de vanliga skolorna. Andra anledningar som bedömts som viktiga är att det är väldigt lugnt i klassrummen, att skolorna är lokalt styrda (så att de exempelvis bestämmer själva när de skall ge ut betyg) och att de eftersträvar att anpassa utbildningen efter eleven.

Den franska inställningen till kärnkraftverk
I Frankrike produceras nästan 80% av all elektricitet av kärnkraft medan motsvarande siffra i Sverige är 40%. Frankrike är också ett av de länder som leder utvecklingen av ny kärnkraftsteknik, vilket verkar ha lett till att priserna för kärnkraft generellt sett där är lägre än naturgas och vindkraftverk (på land).

Den stora fördelen med kärnkraftverk är kanske inte främst att den skulle kunna vara billigare än vind- och andra förnyelsebara energikällor (förutom vattenkraft), utan för att den är säkrare än många andra energikällor. Enligt ett flertal studier leder kol-, naturgas-, och vattenkrafsverk till att fler dör än med kärnkraftverk, per producerad watt. Dessutom verkar utvecklingen av kärnkraft leda till att det inte finns några framtida bekymmer av en energibrist. Detta då reaktorer som baseras på torium, som är lika vanligt som bly, förväntas kunna hålla igång i drygt tusen år, och då räknar de inte med framtida teknologiutvecklingar. Och när det tar slut finns det bridreaktorer som i princip skulle kunna använda all energi som finns i uran skulle därmed kunna ge energi i flera miljarder år.

Mer företagsvänliga institutioner
Sverige är ett någorlunda relativt företagsvänligt land; det ligger på 13:e plats i Världsbankens Ease of doing Business Index. Det här är en relativ skala, jämfört med andra samhällen, så den säger inte hur absolut besvärligt det är att vara företagare i något land, men det ger en hänvisning. Enligt de rapporter, vilka Världsbanken sammanställt, som gjorts kring det här indexet skall en högre rangordning korrelera med högre tillväxt. Det leder ju också till att företagare får ett enklare jobb, vilket nog är ett mål i sig.

I vissa särskilda områden när det gäller företagsamhet skulle de svenska reglerna nog ganska klart kunna förbättras, jämfört med andra länder. Detta är de områden där de svenska reglerna ligger på 25:e plats i världen, eller sämre. Vilka områden gäller det? Enligt rangordningen gäller det svårigheten att: (1) starta ett företag, (2) få bygglov, (3) registrera egendom, (4) få kredit/kapital, (5) beskydda investerare, (6) betala skatter och upprätthålla kontrakt. För att förbättra regleringen i dessa områden borde svenskarna nog tjäna på att undersöka förhållandena i Nya Zealand, Honk Kong, Island, Georgien, Malaysia, Nya Zealand, Singapore, Luxemburg och Japan, för respektive område.

Strukturen bakom den schweiziska arbetsmarknaden
Enligt statistik från Utrikespolitiska institutet så har arbetslöshetsnivån i Schweiz legat på 3,29% mellan 1996 och 2011. I Sverige låg den under samma tidsperiod på 7,55%; en skillnad på 4,26 procentenheter. Enligt statistik från Gapminder ligger skillnaden, mellan 1996 och 2005, på 3,66 procentenheter. Oavsett exakt hur stor skillnaden är så är den väldigt stor.

Utlänningar integreras också bättre i den schweiziska ekonomin mer än i något annat OECD-land, enligt en OECD-rapport. Av de invandrare från fattiga länder som deltar i arbetsmarknaden så är 80,1% sysselsatta – motsvarande siffra för Sverige är 63,6%, och för USA 79%.[1] Sysselsättningsnivån för alla invandrare, i dessa tre länder, är 83,9%, 68,3% och 79,1%.

Varför fungerar det då, i dessa avseenden, så bra i Schweiz? Generellt sett har Schweiz ganska liberala och flexibla arbetsmarknadsregler: det finns ingen lagstadgad minimilön, det finns bara några få minimilöner satta av fack och industrier då bara ca 20% av arbetskraften är fackligt organiserad och det är relativt lätt att avsluta ett anställningskontrakt. Det lär även fungera väl i Schweiz på grund av att arbetsmarknadstvister blir lösta genom medling och strejker är extremt ovanliga.[2]

Skadereducing av drogmissbruk som görs i andra europeiska länder
På senare år har det kommit ut ett antal rapporter som går igenom tillgänglig forskning om skadereducerande politik och finner att den här politiken haft ett stort genomslag i att förbättra livet för de som missbrukar droger och att de är mer effektiva än mer repressiv politik – vilket den svenska överlag kan beskrivas som. Ett program som är värt att testa även i Sverige är att ge ut gratis heroin till missbrukare. Detta har prövats i England, Nederländerna och Schweiz, under en längre tid och i alla länder ledde det till lägre kriminalitet bland de som deltar i programmen. I de länder som har konsistent följt en skadereduceringspolitik så är det ganska få av de som injicerar heroin som är HIV-positiva. Den här politiken verkar inte samtidigt ha uppmuntrat folk att se på heroinbruk som något positivt. I Nederländerna, som hör till de mer drogliberala länderna i Europa, så anser ungdomar att det är en ”återvändsdrog”.[3]

Portugals erfarenheter är också intressanta. År 2001 avkriminaliserade de personligt bruk av alla droger, även heroin och kokain. Enligt Caitlin Elizabeth Hughes och Alex Stevens, vilka genomfört en sammanställning av Portugals rapporter i frågan, så har avkriminaliseringen lett till: en liten ökning av olagligt användande av droger; minskat bruk bland ungdomar och problematiska användare, åtminstone sedan 2003; lägre kostnader för rättsväsendet; fler som påbörjat drogbehandling; minskning i antalet dödsfall från opiater och infektionssjukdomar; en ökning av mängden tillslagna droger; samt en minskning av priset för droger. Det första lär inte ses som positivt av vissa svenskar, men många andra lär se det övervägas mer av den andra och femte punkten, om den första punkten ens sågs som något negativt i sig.

Sammanfattning
Politiska institutioner kan alltid göras bättre. Ett uppenbart sätt att förbättra dem på är genom att importera lyckade institutioner från andra länder. Detta är dock svårt att göra i dagens system, då det är så segt, men skulle vara lätt ifall folk fritt fick experimentera med vilken politik de skall leva under. Några områden där svenskar skulle kunna lära från andra länder är bland annat i skolfrågan, kärnkraftsfrågan och näringslivspolitik. Vi har alltid mycket att lära av andra och vi borde satsa på att låta folk försöka skapa bättre former för samarbete.

Noter
[1] Den här ”sysselsättningsgraden” verkar beräknas på ett annat sätt än vad som är standard i Sverige.

[2] Att fackligt eller statligt bestämda lägstalöner kan orsaka arbetslöshet är något omtvistat i den nutida ekonomiska litteraturen. Neumark och Wascher (2006) menar att bevisen pekar mot att minimilöner gör det svårare för lågproduktiva (vilka är de som löper störst risk att bli arbetslösa) att få arbete, medan Doucouliagos och Stanley (2008) menar att det finns ett publication bias i litteraturen och att när det tas hänsyn till finns det inga bevis för att sysselsättningen minskar. Teoretiskt borde det endast finnas arbetslöshet ifall det finns flera monopsonistiska industrier i landet, vilket inte skall vara fallet då företagen skall konkurrera livligt med varandra (monopsonistiska företag skall tendera att minska utbudet och höja priserna). Därav borde det finnas ett visst stöd för att tro att arbetslösheten är låg i Schweiz tack vare frånvaron av minimilöner i landet. Även om man inte bryr sig om det finns det goda anledningar att vilja testa ett sådant system, då det redan finns en stor sannolikhet att det är just lägstalöner som orsakar arbetslöshet. I en kort översikt av litteraturen, som även tar upp några svenska studier, sammanfattar Skedinger (2007) resultaten med att höga minimilöner ser ut att minska sysselsättningen. Denna slutsats drog även Andersson och Kainelainen (2007) av litteraturen.

[3] Några av rapporterna är Drugs and Democracy: Toward a Paradigm Shift (2009) av The Latin American Initiative on Drugs and Democracy, War on drugs (2011) av Global Commission on Drug Policy och A Fresh Approach to Drugs (2012) av the UK Drug Policy Commission. Datan ovan kommer ifrån War on drugs.