Nu i dagarna kom vi i OFUSS ut med en debattartikel hos Nyheter24 om att varje individ borde ha rätt att få starta fristäder i Sverige. Idag och igår skickade vi även iväg ett brev till alla riksdagsledamöter, samt till de två största partierna som inte kom in i riskdagen (Feministiskt initiativ och Piratpartiet), där vi kommer med samma förslag.
Utöver att lägga fram argumenten att fristäder gör att folk kan leva med olika politik (och att fler därmed kan uppnå sina högsta mål) och att vi kommer kunna få mer kunskap om vilka politiska medel som är bra genom att testa dem så lade vi också, i debattartikeln och i brevet, fram ett argument för att sporra folk. Nämligen att fristäder gör det möjligt för folk som verkligen tror på sin ideologi kommer att kunna bygga ett samhälle som, om det fungerar, kommer kunna stå som en förebild för alla andra!
***
Hej,
Gratulerar till att ha blivit vald att föra Sverige framåt! Vi inom OFUSS hoppas att du kommer att få uppleva en väldigt glad tid dessa fyra år och att du kommer att lyckas uppnå dina högst önskade mål inom politiken! Med det här brevet skulle vi vilja presentera ett nytt politiskt förslag som vi står för med en förhoppning om att du, och alla andra förtroendevalda i det offentliga Sverige, kommer se att det skulle kunna vara en vettig väg framåt för Sverige.
Vårt förslag – för att göra samhället tryggare, för att låta det utvecklas snabbare, för att göra det lättare för alla att uppnå sina högst värderade mål – är att det blir varje individs rätt att få bygga sin egen fristad. Varje individ eller grupp som äger en bit mark skall kunna göra det området till en fristad, där de själva bestämmer vilken politik som gäller, om alla som bor där går med på det.
En fristad, som vi tänker oss dem, ser något olika ut för olika grupper, vilket innebär att varje politisk fåra skulle kunna få skapa sin egen stad, så länge det sker på en frivillig grund. En del likheter skulle givetvis finnas, där alla är överens om den bästa politiken för att uppnå ett mål, men inte där vi är oense om målen eller medlen.
Resten av det här brevet är indelat i två stycken. Första delen är en litet längre introduktion till vårt förslag med fler argument för det. Andra delen är hur vi tänker oss att den svenska lagstiftningen behöver ändras för att få igenom förslaget.
Introduktion och argument
För att veta vilken politik som fungerar bäst behöver man testa sig fram. Och för att göra det behöver folk vara fria att pröva på helt andra politiska system än det som finns idag. Därför föreslår vi att var och en borde ha rätt att skapa nya samhällen, med lagar och organisationsformer som skiljer sig ordentligt ifrån det normala. Därmed kommer vi lättare se vilket politiskt system som bäst uppnår de viktigaste politiska målen man har. Det leder även till en situation där politiska system konkurrerar med varandra i att tillhandahålla den bästa livskvalitén för sina medborgare.
Det här kan göras genom att det blir tillåtet för en förening eller företag att köpa upp ett landområde och sedan förklara det som en speciell juridisk zon, med sina egna lagar och politisk struktur. Föreningarna måste skriva på ett avtal med svenska staten så att deras rättsystem kan kopplas samman med det svenska, så att det finns en tydlig ordning i hur eventuella konflikter skall lösas. De måste även förhålla sig till vissa grundläggande regler som säkerställer individens frihet så att något experiment inte kan spåra ur totalt. Säkerhetsspärrar behövs, men inom ramen för dessa övergripande regler borde friheten vara maximal att pröva på att skapa vilket samhällsystem som helst.
Idén vi för fram kan framstå som en ganska radikal brytning med den nuvarande svenska politiken, men det är inte ett helt otestat koncept. Runtom hela världen har länder skapat små frizoner med annorlunda lagar än i resten av landet och dessa områden har, enligt en sammanfattande rapport från Världsbanken, i regel utvecklats ordentligt, och gett fördelar både till de i zonen och de i resten av samhället. Även i Sverige har det funnits ekonomiska och sociala frizoner – som i fristaden Eskilstuna, som tillät mer fri konkurrens, och i Göteborg, Stockholm och Malmö, som tillät mer religionsfrihet än i resten av landet.
Det här är också en rätt populär idé på sina ställen. Googles VD och medgrundare, Larry Page, blev förra året tillfrågad på en konferens om vad man skulle kunna göra för att förbättra samhället. En sak han föreslog var att låta de som vill få experimentera med nya samhällsformer på speciella områden. Poängen som han såg med det var att låta testa nya förslag på ett litet område för att se hur det fungerar. Paypals grundare Peter Thiel gav 1,25 miljoner dollar till The Seasteading Institute, vilka jobbar på att skapa samhällen ute på havet där det också är tänkt att politiken skall kunna prövas på mer fritt. Nationalekonomen Paul Romer har blivit inbjuden till TED Talk för att diskutera hur hans idé om ”charter cities” – städer som lånar juridiska institutioner ifrån andra länder – skulle kunna vara en lösning för utvecklingsländer. Fristäder har ju, som sagt, funnits länge i historien, och nu har även Honduras planerat för att bygga en. [1]
Denna frihet är nog oroväckande för många. Skulle inte några försök kunna misslyckas? Det är sant, men för att gå framåt i politiken måste vi agera på ofullständig information. Det finns ingen fullständig information tillgänglig då det saknas konsensus inom samhällsvetenskapen om vilken politik som fungerar bäst – i många frågor finns det inte ens någon majoritet som föreslår samma politik. Så vi måste ta risker som kan gå snett. Det finns inget alternativ till detta för även att bara fortsätta med dagens politik är att riskera att den slår snett eller att den fortsätter vara negativ.
Slutligen vill vi påpeka att de främsta effekterna av experimenten skulle kännas av just experimenterarna själva, och de kan avsluta experimentet när som helst ifall det går dåligt. Men utifall det finns farhågor om att ett visst experiment skulle se ut att innebära problem för svenskarna kan man skapa en kompromisslösning. Det borde därmed finnas allt att vinna på att sådana experiment tillåts och väldigt lite att förlora.
Den stora vinsten med politiken är alltså tudelad. Dels så kommer folk med olika livsmål att bättre kunna anpassa sin politik efter vad de vill uppnå. Och dels så kommer vi att kunna få reda på vilken politik det är som fungerar bäst för olika mål. Det innebär att vi kommer kunna veta vad som fungerar bäst för att uppnå både mål som de flesta av oss håller med om – som att få fram de institutioner som bäst uppmuntrar utveckling av teknologi som räddar och förlänger liv. Men också att vi kan få svar på de frågor där vi har olika perspektiv på vad som är rätt. Som hur man bäst uppmuntrar professionellt sportdeltagande, främjar en ansvarsfull användning av sinnesförändrande medel eller stöttar religiösa aktiviteter och föreningar.
Det här ger också alla i ditt parti möjligheten att visa hur bra er politik verkligen är. För, om vårt förslag blev verkligt skulle säkerligen ett antal eldsjälar med liknande övertygelse som du skapa ett samhälle utifrån ditt partis värderingar och världsbild. [Här nedan skiljer sig brevet lite åt beroende på vem vi skrev det till och vilket parti de tillhör.]
Socialdemokraterna
Ni skulle kunna bygga en stad där ingen bostadsbrist råder, eftersom det finns gott om kommunala hyresrätter. Där skolklasserna är små och läraryrket har hög status och dit arbetskraftinvandring sker med schyssta villkor, utan lönedumpning. Skolplikten kan inkludera inte bara förskoleklassen utan även gymnasiet, som dessutom alltid ger högskolebehörighet. Utan att några borgerliga partier eller Sverigedemokrater kan sätta käppar i hjulen. Dessutom skulle det kunna finnas barnomsorg som är tillgänglig dygnet runt. För att bara nämna några saker.
Moderaterna
Ni skulle kunna ändra skattepolitiken efter hur ni tror det bäst leder till att de totala lönekostnaderna för företag minskas så att utsatta grupper lättare kan få jobb. Ni skulle ha möjlighet att sänka trösklarna genom att ge direkt stöd för vissa grupper, skapa lärlingsanställningar eller förändra den svenska modellen för att göra det möjligt med annorlunda instegs- och startjobb. Dessutom skulle ni kunna ändra skatterna helt efter vad ni tror ger mest investeringar till samhället, som genom att ni skulle kunna ha en lägre bolagsskatt. Ifall ni lyckas skapa mer jobb kommer ni kunna visa för de andra partierna att det är er politik som säkrar möjligheten för flest människor att kunna vara självförsörjande.
Sverigedemokraterna
Trygghet är den röda tråden i ert partiprogram. Vad skulle kunna vara bättre än en stad där ni kan förverkliga er politik? En mönsterstad med låg invandring, där invandrarna integreras i samhället, och där man känner sig trygg på stan, då ni satsat på, och effektiviserat, polisen. I en stad styrd av er skulle ungdomar tas tillvara på genom en strukturerad skolgång, med fler lärare per elev och ett fokus på svensk kultur, samt stärkt barn- och ungdomspsykiatri för de som behöver. Kombinationen av lugnare och fredligare gator, samt en satsning på äldrefrågor, e.g. sänkt skatt för pensionärer, skulle leda till en fristad med mycket bättre tillvaro för våra äldre.
Miljöpartiet
Tänk er en stad där cykelvägar och spårbunden trafik har huvudrollen i människors sätt att transportera sig. Där normen är att ha ett växthus istället för ett garage och solceller istället för takpannor. När ni har makten att på lokal nivå styra människors liv till det bättre så finns det inte längre någon anledning att köpa varor som fraktats runt halva världen när vi har både kunskapen och viljan att producera saker lokalt. Det är ett samhälle där era kärnfrågor om miljö och hållbarhet får stå i fokus så att inte bara människor trivs och mår bra idag, utan även imorgon.
Centerpartiet
Ni i Centerpartiet skulle kunna satsa väldigt mycket pengar för att bygga ett samhälle med förnyelsebar energi. Ni skulle också kunna ändra skattereglerna precis som ni vill ha dem, och då kan ni göra dem så enkla som möjligt att följa. Samtidigt kan ni få igenom att invandrare och ungdomar lättare skall komma in på arbetsmarknaden genom att de inte skall behöva ha så höga produktivitetskrav. Ni skulle få chansen att visa hur ett hållbart grönliberalt samhälle, som är öppet för alla, skulle se ut!
Vänsterpartiet
T.ex. skulle den vänsterpartistiska staden (låt oss kalla den “Vänsterborg”) kunna ha välfärd utan vinster, mycket liten arbetslöshet tack vare att alla solidariskt hjälps åt att sätta varandra i arbete via stadens skattefinansierade satsningar på t.ex. infrastruktur och välfärd och inte minst mycket hårda utsläppsregler för att värna om miljön. Den skulle också kunna ha en helt egen flyktingpolitik och egna skattenivåer, oavsett vad den svenska riksdagen tycker.
Folkpartiet
En av era viktigaste frågor är att utöka möjligheterna för alla att ta till sig mer kunskap och därigenom kunna få mer makt över sina liv, varpå ni vill förbättra skolan. Om ni fick styra helt över skolan skulle ni kunna införa de saker ni tror fungerar bäst, som mindre klasser, mer lugn och ro samt fler och mer välbetalda lärare. Ni skulle också ha möjlighet att pröva på med ännu mer arbetskraftsinvandring till det här området och där ha en mer individanpassad undervisning i svenska och ge mer stöd för att invandrare skall komma ut på arbetsmarknaden snabbare.
Kristdemokraterna
Ett sådant samhälle skulle sakta utvecklas i och med att ni utforskar på vilken nivå olika beslut bör fattas. Många kommunala verksamheter skulle kanske överföras till intresseföreningar och det offentliga ägnar sig istället åt att hjälpa nya föreningar att hitta lokaler. Ni skulle kunna ge en barnomsorgspeng till de föräldrar som själva är hemma och tar hand om sina barn istället för att de är på dagis. Och så skulle ni kunna ge skickliga lärare högre lön, så att fler lockas till att bli lärare och att eleverna får bättre kunskaper. Ni skulle kunna få igenom hela ert program med att alla att familjer stöttas och att alla barn får möjlighet att utvecklas, med rådgivning för familjer, lättare för barn att anknyta till personal på daghem genom att göra barngrupperna mindre, se till att pedagogiken i skolan ligger på en säker vetenskaplig grund, och göra det lättare för företag att anställa unga så att de snabbare kan komma ut i arbetslivet och bli självständiga.
Feministiskt initiativ
Den feministiska fristaden skulle t.ex. kunna ha kortare arbetstid och individualiserad föräldraförsäkring; positiv särbehandling inom de områden där det behövs; fri invandring; avgiftsfri förskola; grundskola utan läxor eller betyg. Ni skulle vara fria att försöka få igenom den politik som ni tror leder till att folk känner sig gladare, friare och mer i harmoni med varandra. Det är en möjlighet att bryta ny mark och bli ett positivt föredöme.
Piratpartiet
Ni skulle kunna bygga ett riktigt piratsamhälle som skulle vara ett öppet och transparent. Alla offentliga förhandlingar skulle kunna läggas upp på nätet så att vem som helst kan läsa på om det. I skolan skulle barnen kunna få lära sig mer om de saker som är viktiga för dagens samhälle, som hur programmering och kommunikation fungerar. Ni skulle kunna lägga mer tid på att planera för framtiden eller att bara göra det lättare för ert samhälle att ta tillvara på all ny teknologi som skapas, som förarlösa bilar.
Och det skulle inte bara vara ni som får möjlighet att fritt utforma det samhälle ni vill ha. Visst skulle det vara en fin värld om Vänsterborg, Socialinge, Miljöby, Sverigehed, Centerbo, Piratviken, Folköping, Moderatåsa, Feminehus och Kristimora kunde få finnas allihopa, sida vid sida, och att alla väljer frivilligt i vilket samhälle de vill leva i? Var och en får chans att visa för alla andra, inte bara med ord utan i praktiken, hur ens egen samhällsmodell kan bäst skapa välmående, gemenskap och lycka. Och för alla som inte finner att deras egen vision om det goda livet finns representerade i någon stad, så kan de alltid skapa en ny.
Lagen om rätten att skapa en fristad
Så, hur skulle det här då kunna omsättas till praktisk politik? För att det skall ske ser vi att det behövs fyra saker. Först måste gruppen som vill skapa ett nytt samhälle köpa ett område så att ingen annan blir ofrivilligt indragen i experimentet. Sedan måste gruppen även ha ett avtal eller konstitution mellan alla dess medlemmar som säkerställer att projektet görs frivilligt. För det tredje måste de skriva ett avtal med svenska staten (och andra stater ifall det blir nödvändigt) om hur de kommer att lösa eventuella konflikter mellan gruppen och svenska staten (och andra frågor som samverkan mot brottslighet). Slutligen behöver Sveriges lagstiftning förändras så att detta blir möjligt.
De första två kraven är något som ett nystartarsamhälle i stort sett kan sköta själva. Den tredje punkten behöver godkännas av både gruppen och av svenska staten, medan den fjärde punkten behöver godkännas enbart av den svenska staten. Det är den viktigaste för att ett projekt skall kunna dras igång, och det är den här lagen som vi förespråkar som ett tillägg i svensk lagstiftning.
Den här lagen om rätt till att bilda nya samhällen består av två delar. Först skulle den definiera vilka krav som ställs på en förening som vill bygga ett nytt samhälle (vi själva menar att de borde äga området där deras lagar gäller, att de skrivit avtal med Sverige och andra länder om vad som händer vid konflikter dem emellan och att de i sin egen lag skyddar barnens rättigheter samt ger sina medborgare samma rätt till att bilda nya samhällen som den svenska lagen ger). Sedan skulle lagen göra alla svenska lagar semidispositiva för grupper som uppfyller de övre kraven.
Det här var en grov sketch över hur vi tänker oss att den här politiken skulle kunna införas. Grundtanken är alltså att ge varje individ rätt att välja fritt under vilket politiskt system denne skall leva under, så länge denne respekterar alla andras lika rätt.
Ännu mer praktiskt, hur skall det här se ut i lagboken, i författningssamlingen? De svenska grundlagarna behöver inte ändras. Däremot så behöver varje balk och lag som innehåller tvingande lagstiftning innehålla en text i slutet, eller i avdelningen som säger under vilka tillfällen lagen skall tillämpas, där det står att all frihetsinskränkande lagstiftning kan göras frivillig att följa i de områden som folk gjort om till fristäder. Den texten skulle kunna se ut såhär (om den vore skriven för Arbetstidslagen (1982:673)):
33 § Alla lagar som tagits upp ovan kan upphävas i de frizoner som skapats i enlighet med lagen (2015:555) om rätt till en fristad, om de går emot det områdets konstitution.
Detta innebär alltså att varje enskilt samhälle bestämmer om de vill följa den här lagen eller inte, eller om de vill skapa en helt ny.
Själva lagen om rätt till att skapa en fristad skulle kunna se ut såhär:
Lag om rätt till en fristad (2015:555)
1 § Varje individ, eller grupp individer, som äger en fastighet i Sverige, är gentemot det allmänna tillförsäkrad rätt att – om alla boende på fastigheten visar sitt samtycke till det, om det upprättats vilka lagar som skall gälla där, om barnens och andra mindre rationella varelsers naturliga rätt till frihet, egendom och hälsa är inskrivna i dessa lagar, att rätten till utträde ur fristaden upprätthålls, samt att ett protokoll uppförts för hur eventuella konflikter mellan fristadsborna och andra skall lösas – förklara, hela eller en del av, den fastigheten vara en fristad.
Fristäder, i Sverige?
“We create theories by rearranging, combining, altering and adding to existing ideas with the intention of improving upon them. The role of experiment and observation is to choose between existing theories…”
– David Deutsch, professor i fysik vid Oxford, i The Beginning of Infinity
Ett grundläggande mål med all politik är att förbättra livet. Eller, som den svenska grundlagen uttrycker det, att förbättra “den enskildes personliga, ekonomiska och kulturella välfärd”. Att skapa förutsättningar för att vi ska kunna samarbeta med varandra i att uppnå de värden vi sätter allra högst.
Något slutmål av perfektion lär vi aldrig nå – och det är tveksamt om en värld utan brister vore något bra. Men vi tror att fristäder är ett möjligt steg framåt för vårt och hela världens samhälle. Så, vad tror och anser du om denna individuella (och universella) rätt, att kunna få starta en fristad? Vill du vara med och driva igenom och sprida den här politiken?
Hör gärna av dig! Och tack för att du tog dig tid att läsa igenom detta brev!
Med vänliga hälsningar
Vi i Organisationen för frihetligt utträde ur svenska staten
Noter
[1] Det finns även en del andra ekonomer som kommit med liknande förslag. Spencer Heath föreslog i Politics versus Proprietorship (1936) och i Citadel, Market and Altar (1957) att stater skulle kunna fungera som hotell; det finns flera, relativt små, områden som levererar vissa tjänster (skola, omsorg, vägar) men konkurrerar med varandra. Den här modellen har uttvecklats av Spencer Heath MacCallum i bl.a. “The Case for Land Lease versus Subdivision” (2000) och “The Enterprise of Community: Market Competition, Land, and Environment” (2003). Andra förslag som lämnats, och som även praktiserats till viss del, är områden som skapats genom olika sammanslutningar av landägare, vilket har beskrivits av Donald J. Boudreaux och Randall Holcombe i “Contractual Governments in Theory and Practice” (2000). Deras modell utgår ifrån “hemägarföreningar” där ett antal individer gemensamt äger ett stycke land och sätter upp en konstitution för det här området. Författarna menar, liksom Heath och MacCallum, att dessa föreningar redan idag sköter många av de uppgifter som lokala myndigheter sköter och föreslår sedan att de skulle kunna ta på sig alla lokala uppgifter. Liksom i Heaths modell finns det ett flertal sådana här föreningara som konkurrerar med varandra. (I den modell som vi i OFUSS föreslår skulle det inte spela någon roll vem det är som äger landet – kan vara en individ, en förening eller ett företag – eller om landet ens är ägt i ett enda stycke (det skule kunna vara flera landägare som tillsammans äger en fristad).)
Fan va grymma ni är! 🙂 Underbar läsning som fyllde min kväll med hopp om frihet!