Häromdagen beställde vi i Ofuss en opinionsundersökning för att se hur många svenskar som ställde sig positiva till att folk skulle kunna bilda ett nytt samhälle med lagar som skiljer sig ifrån de svenska. Det var ett, med tanke på omständigheterna, överlag positivt resultat: 9,4% sade ja, 25,8% sade att de lutar åt ja, 29,1% sade sig luta åt nej och 35,7% sade nej. De som svarade var mellan 15-80 år. Det är osäkert hur representativt urval var så svaret får tas med en rejäl nya salt. Med det i åtanke verkar det finnas runt 0,34 – 1,15 miljoner svenskar som står för rätten att skapa sig en fristad; samtidigt så verkar runt 2,52 – 3,33 miljoner svenskar vara emot det.[1]
Fram till nyligen hade vi i OFUSS en något diffus bild över hur många i Sverige det var som stöttade vår politik att bygga fristäder. Det har gjorts några undersökningar i samband med debattartiklar, ett antal frågeformulär har postats på några forum och vissa politiker (som inte brukar vara först med att föreslå nya idéer) har uttalat sig positivt till det relaterade förslaget ekonomiska frizoner. Men dessa undersökningar har ju tyvärr inte frågat ett representativt urval av svenska befolkningen, så de säger bara att det finns vissa som stöttar idén och vissa som inte gör det.
För att få en lite tydligare bild av hur många det är som stöttar fristäder bestämde vi oss för att beställa en undersökning ifrån SnabbaSvar.se. Dessa skickar iväg ett antal frågor till några av de 450 000 individer runtom i landet, i olika åldrar, som gått med på att vara med i undersökningen. För vår del beställde vi bara svar på en fråga ifrån ett slumpmässigt urval på 1 000 personer. Vi fick 1052 svar, vilket kan jämföras med väljarundersökningar som kan ligga mellan 1000-2000 personer; frågar man 1000 personer så kommer felmarginalen ligga på 3% i ett slumpmässigt urval (vilket dock inte en webpanel är, se nedan).
Frågan vi ställde var denna:
Anta att alla individer som bor i en viss ort i Sverige säger sig vilja få självstyre ifrån kommunen och svenska staten. De vill kunna bestämma över sin egen politik förutom i utrikespolitiska frågor (diplomatiska förbindelser), så att de ingår en union med Sverige, likt Norge-Sverige gjorde under 1800-talet. De förbinder sig att följa grundläggande mänskliga rättigheter, undvika att utsätta närområdet för oacceptabla risker gällande t.ex. miljö eller brottslighet, och att alla ska vara fria att lämna området närhelst de önskar.
Anser du att det vore okej att tillåta att den här gruppen startar en sådan här fristad?
Man kunde ge ett av fyra svar på frågan:
- Ja.
- Lutar åt ja.
- Lutar åt nej.
- Nej.
I tidigare undersökningar har vi haft med en ”Vet inte” eller ”Vill inte svara”-kategori, men vi bytte ut det mot de här ”lutar åt”-kategorierna, som då ger lite större utrymme för vad man kan berätta.
Den sortens fristad vi frågar om folk skulle acceptera är alltså inte en suverän stat. Det här är inte vårt slutgiltiga mål, utan vi siktar på att de som går ut ur staten territoriellt skall kunna skapa en helt ny stat, om de vill. Men det verkar som att om man skulle få igenom det som en lag så skulle vi behöva ändra grundlagen. Den lag vi nu föreslår – och som vi håller på att skriva – utgår istället ifrån att ett område får nästan fullständig självständighet, men som fortfarande är en del av Sverige. Ungefär som Norge, som mellan 1814-1905 ingick i en union med Sverige med gemensamt kungahus och utrikespolitik, men som utöver detta hade sin egen konstitution och sina egna lagar. Det vi menar med diplomatiska förbindelser är att fristaden inte har någon rätt att starta krig, ingå försvarsavtal eller andra avtal men att de annars har rätt att ha en egen politik när det gäller tullar, hur öppna gränser de har eller hur mycket (om något) bistånd de vill ge bort till stater.
Vad gäller brottslighet så tänker vi att fristaden måste samarbeta med svenska staten om att få fatt på brottslingar som kränker mänskliga rättigheter (de lagar som fristaden måste upprätthålla), men de måste inte samarbeta i andra frågor – exempelvis rörande offerlösa brott. Vad gäller miljöfrågor så tänker vi att fristaden inte skall kunna bygga alltför riskabla kärnkraftverk eller smutsa ned en flod som rinner ned till någon annan. Vi skulle ha exemplifierat och skrivit en något längre fråga för att göra den mer tydlig men den fick inte bli alltför lång.
Fins det någon risk att folk kan ha missförstått frågan? Det är det och några som läst den har klagat på att den inte är helt tydlig. Till minsta detalj är den inte helt tydlig, det är sant. Det är t.ex. inte helt klart vad vi menar med grundläggande mänskliga rättigheter. Här tänker vi oss att det innebär sådant som rätten att få leva, inte bli torterad, rätt till en domstol om någon anklagar en för ett brott, rätt till yttrandefrihet samt rätten att kunna få inskränka ens framtida val genom kontrakt. Jag tror att de flesta skulle gå med på att det är grundläggande mänskliga rättigheter, men att det finns områden som man kan debattera om det är det eller inte (är det en mänsklig rättighet att få ärekränka någon eller inte?).
Går det att räkna på att den här undersökningen var representativ? Det finns ett uppenbart problem med webpaneler, som SnabbaSvar.se använder sig av, eftersom det inte är ett helt slumpmässigt urval av människor som hamnar i panelerna. Folk blir lockade att vara med för att de kanske får pengar eller har en chans att vinna ett pris om de är med och tävlar. De som är intresserade av att göra något sådant är troligtvis inte helt representativa för hela svenska befolkningen, utan skiljer sig nog något i sitt politiska perspektiv. Detsamma dock gäller för alla de andra metoder som finns för att samla in folks åsikter, då folk alltid kan välja att inte vara med i en undersökning. Frågan är då ifall någon metod är förutsägbart bättre eller sämre på att stämma överens med huvudpopulationen. Man kan göra tester om det genom att fråga folk, med olika metoder, om något där det är känt vad som gäller för hela populationen, som att fråga ett slumpmässigt urval människor om hur de bor eller att man frågar efter valet vem de röstade på – sedan mäter man i procent hur mycket de skiljde sig ifrån det rätta svaret. Några sådana undersökningar har gjorts och av de ganska få jag hittat så ligger det genomsnittliga felet på 5,0%.[2]
Hur troligt är det då att undersökningens resultat stämmer? Mja, det går inte att vara så säker på. Dels med tanke på att folk skulle kunna tolka frågan fel, att ungefärliga ”felmarginalen” för webpaneler inte är helt säkra och att det här är första gången som den här frågan ställs så det är nog vettigt att inte sätta alltför stor vikt vid resultatet. Rimligtvis är resultatet dock inte alltför långt bort ifrån det felresultat som andra undersökningar kommer fram till, så vi utgår ifrån att resultatet träffar ungefär rätt, på +/- 5%.[3]
Så, vad blev då resultaten av undersökninge, givet dessa begränsningar? Nedan är den totala procentsatsen för alla 1052 som svarade på om folk borde få bygga fristäder:
Den mest populära positionen är, tyvärr, att folk definitivt inte borde få bygga fristäder. Men lyckligtvis är det inte en majoritet som är fullt säkra på det, fast den totala ”lutande och nej-sidan” har majoritet på 64,8%. Den totala ”lutande och ja”-sidan har 35,2%, vilket ändå kan ses som rätt mycket: en tiondel av svenskarna är för det och en fjärdedel lutar åt att tillåta det. Även att det är många som lutar åt nej, men inte är helt säkra på nej är positivt, det tyder på att de allra flesta är öppna för att kunna bli övertygade i frågan.
De som svarat har troligtvis inte fått ta del av alla argument för ett radikalt decentraliserat samhälle – eller de som går emot. Vi tror ju att de som talar för är mer rimliga, så därför förväntar vi oss att när allt fler har läst informationen på den här sidan och/eller den litteratur som ligger bakom vår ståndpunkt så borde allt fler svara ja på den här frågan.
Sedan fick vi även svaren uppdelade efter kön, åldersgrupp och i vilken region man bodde:
Det finns några skillnader bland män och kvinnor i den här frågan: det är vanligare för män att tillåta förekomsten av fristäder, men det är också vanligare för kvinnor att inte vara definitivt emot det, utan lutar mer åt det.
Det här kan nog tas som stöd för den rätt vanliga uppfattningen att män är något mer libertarianska/frihetliga av sig än kvinnor, och det stämmer. Men skillnaden är inte så enorm som många nog är vana vid av diskussioner på internet (där åtminstone vi på OFUSS mest håller till, då vi är en liten rörelse). ”Ja och lutar”-sidan för kvinnor är ca 30%, medan den är ca 40% för män. Men om man kollar statistiken för OFUSS sida på facebook så är 86% av alla som gillar sidan män, och bara 13% kvinnor. Nu stöttar OFUSS ju extra-territoriellt utträde också och inte bara fristäder, så det skulle kunna förklara en del av skillnaden, men jag betvivlar att det påverkar så värst mycket. Istället verkar det som om det finns en rätt stor grupp kvinnor i befolkningen som är svagt positiva till fristäder (30%!) som vi helt enkelt inte lyckats nå.
Det finns också några rätt tydliga åldersskillnader. De allra yngsta har flest svagt positiva (ja och lutar åt ja) till fristäder, medan de i 23-35 års spannet har något färre samtidigt som de dock har överlägset flest som skulle tillåta det. Den näst äldsta gruppen är ganska lik genomsnittet för hela Sverige, fast något mer negativt inställd och den äldsta gruppen är betydligt mindre positivt inställd till det. Intressant nog avtar dock inte stödet för fristäder, det är bara fler osäkra som blir negativt inställda.
Det går då att säga att vår bas betydligt mer ligger hos de yngre än de äldre, även om hela 27% av de äldsta är försiktigt positiva till idén!
(Klicka på bilden för att se en större version av den.)
Det finns vissa skillnader mellan regionerna, men här är det rätt få per grupp (131 personer) som ger ett svar, så det lär vara något större felmarginaler här än ovan. Kanske upp till 3% för varje svar. Även så finns det några områden som verkar vara mer frihetligt inställda. Norra Mellansverige är den minst positivt inställda regionen – med bara 28% för och lutande till (siffran som är dold är 2,2%) – medan Småland och öarna är mest positivt inställt – 46,5% för och lutande mot. Undrar just vad som utmärker dessa ställen. Annars finns det inga stora skillnader – de norra och södra landskapen har inga större skillnader, eller mellan de med Stockholm och Göteborg och resten.
Rapporten går att ladda ned här.
Noter
[1] – Det bor runt 9,75 miljoner människor i landet, men då räknar man med alla barn också. Utifrån en befolkningspyramidsgraf på SCB:s hemsida verkar det finnas runt 1,7 miljoner individer i åldrarna 0-15, vilket gör att det finns en total population på ungefär 8,05 miljoner invånare 16 år och äldre. 500 000 av dessa är äldre än 80 år och kommer troligtvis ha ungefär samma åsikter som den äldsta gruppen i undersökningen, 56-80-åringar. Om undersökningen var representativ för befolkningen så lär, av 7,55 miljoner,
- 709 700 svara Ja,
- 1 947 900 svara Lutar åt ja,
- 2 197 050 svara Lutar åt nej, och
- 2 695 350 svara Nej.
De sista 500 000 lär, som sagt, svara som de äldsta i undersökningen, så att:
- 35 000 svarar Ja,
- 100 000 svarar Lutar åt ja,
- 130 000 svarar Lutar åt nej, och
- 235 000 svarar Nej.
Om man lägger ihop dessa två grupper får man följande siffror:
- 744 700 svarar Ja,
- 2 047 900 svarar Lutar åt ja,
- 2 327 050 svarar Lutar åt nej, och
- 2 930 350 svarar Nej.
Detta innebär att, om vi har 5%-enheters felmarginal (se fotnot 2) så kommer grupperna vara ungefär såhär stora:
- 0,34 – 1,15 miljoner svarar Ja
- 1,65 – 2,45 miljoner svarar Lutar åt ja
- 1,92 – 2,73 miljoner svarar Lutar åt nej
- 2,52 – 3,33 miljoner svarar Nej
Det första svaret förvånar kanske, då 0% av något är 0. Men det finns uppenbarligen några i samhället som stöttar fristäder så det är inte rimligt. Istället utgår jag ifrån att undersökningen minst är representativ för de 450 000 respondenter som svarat på undersökningen, vilket innebär att minst 6,25% (9,25% minus den statistiska felmarginalen, som är 3%) av dem är för det = 28 125.
[2] – Ansolabere och Schaffner beställde, i en artikel som skall publiceras, en webpanelundersökning (av YouGov) samt gjorde en telefonundersökning och ett brevutskick med åtta frågor. Webpanelerna hade i genomsnitt 3.1% fel, telefonundersökningen 4,1% fel och brevutskicken 2,9% fel. (Med % menar jag i hela den här paragrafen %-enheter.) McDonald, Mohebbi och Slatkin beställde två undersökningar åt Google: en självvald webpanel och en slumpmässigt vald internetgrupp. Båda fick svara på samma sorts frågor och den första hade i genomsnitt ca 5,8% fel och den andra hade ca 4,75% fel. Yeager et al (2011) jämförde ett antal undersökningar på frågor om demografi, civilstånd och körkort och där missade webpanelerna den rätta svarsfrekvensen i genomsnitt med 6,0%, i jämförelse med telefonintervjuer på 3,5% och interformulär på 3,3%. Det här går kors i tvärs med en undersökning som Martinson och Andreasson gjort, där två webpaneler hade fel på ca 2,25% medan de ”slumpmässobaserade” urvalen hade fel på 4,62%. Enligt SnabbaSvar.se så får de ett ännu bättre resultat på den här sortens frågor. Alltså, här är fyra stycken artiklar med totalt elva stycken undersökningar av webpaneler jämfört med ett facit och de skiljde sig i snitt på 5,04% relativt det korrekta resultatet.
Här får man hålla i åtanke att denna siffra är ett genomsnitt av, först en massa enskilda frågor i en undersökning, och sedan ett genomsnitt av alla dessa undersökningar. För varje enskild fråga så finns det ett spann på mellan 0% till 36%. Det innebär att det inte är fullkomligt orimligt att tänka sig att frågorna vi ställer skulle kunna vara upp till 36% fel. Om vi hade velat vara fullkomligt säkra skulle det då inte gå att säga så mycket om undersökningen. Men vi behöver inte vara så försiktiga, vi kan utgå ifrån en mer rimlig gissning. Dessutom finns det två andra saker som går att anmärka på. Dels att webpaneler skiljer sig i hur bra de är. Det finns webpaneler som bara har runt 10 000 användare, medan SnabbaSvar.se använder sig av en databas på 450 000 respondenter. Den andra är att ett annat undersökningsinstitut, United Minds, vilka också använder sig av webpaneler, kom närmast i att gissa rätt valresultat år 2014. Detta, tillsammans med att de nyare undersökningarna visade bättre resultat, och att den (enda) svenska undersökningen visade på ett väldigt litet fel gör att det verkar rimligt med att sätta 5% i felmarginal på vår undersökning. Den här felmarginalen är då alltså helt annorlunda från den statistiska felmarginalen som utgår ifrån ett helt slumpmässigt urval (som aldrig finns), utan är en ”rimlig felmarginal” baserad på konjekturer, teori och ovanstående empiri.
[3] – Denna och de övre två paragraferna skrevs klart fyra dagar efter att vi först släppte artikeln. Då hade den rubriken ”750 000 svenskar stöttar rätten att skapa en fristad” (därav url-addressen), vilket var att sätta lite väl mycket tilltro till den första stora undersökningen i den här frågan, på grund av de risker att undersökningen inte reflekterar sveriges befolkning. Det här resultatet får än så länge ses som en väldigt ungefärlig uppskattning.
Mycket intressant. Jag stötte på något nytt som handlar om liknande saker, om att vi emot vår vilja föstes in i ett samhällssystem som är baserad på tvång under vår uppväxt, samt även om hur vi kan nå ett fritt samhälle. Det heter Alkuajatus (Urtanken, den ursprungliga tanken), kolla in det, det fick mig att verkligen börja fundera i nya banor!