I inlägget om rätten att få leva som man vill argumenterade jag för att när olika politiska system konkurrerar med varandra på en lokal nivå skapas det bättre förutsättningar för att det skall kunna uppstå samhällen med lagar och regler som passar bäst för varje individs tycke och smak. Rätten till frihetligt utträde ger en grund för att folk lätt skall kunna bedöma hur väl olika samhällsmodeller fungerar, efter deras egna preferenser, och även faktiskt kunna välja att bo i de samhällen som man tycker är bäst.
Utgångspunkten för det inlägget var att vi saknar kunskap om vilket sorts samhälle som skapar de bästa förutsättning för välstånd och välmående. Det finns inte heller en sådan kunskap idag, men det finns gott om forskning så att man kan göra en kvalificerad gissning av vilket politiskt system som passar bäst för olika individer. I det här inlägget tänkte jag gå igenom några ekonomiska bevis för att den frihet som vi inom OFUSS står för också är ett bra rättsligt ramverk för att samhället skall kunna skapa så mycket välstånd som möjligt.
Detta argument säger inte att de individer som anser att frihet består av något annat, eller tycker att det finns viktigare värden att sträva efter, måste eller borde adoptera dessa regler. Det är upp till individen att bestämma. Det här argumentet är tänkt att ge en grund för att tro att en viss sort av samhälle, med annorlunda regler än dagens, skulle kunna öka välståndet.
Det här inlägget är långt, men som tur är har den viktigaste poängen redan presenterats i ett videoklipp. Resten av inlägget kan ses som en förklaring av inlägget och den empiriska forskning som ligger till grund för det.
Så, i resten av inlägget går jag igenom hur ekonomer undersöker hur samhället fungerar, varför vissa empiriska observationer inte säger något om generella lagar i ekonomin, varför vissa troligtvis gör det, vad ekonomisk frihet är och, slutligen, vad det finns för forskning som säger att en ökning av den ekonomiska friheten troligtvis leder till ökat välstånd för samhället.
Deduktiv och induktiv ekonomisk forskning
Hur bedömer ekonomer om något är positivt för samhället eller inte? Detta är i grunden en fråga om vilken metod som är lämplig för att få reda på svar om hur ekonomin fungerar, och historiskt sett har det funnits två generella skolor för att förstå hur världen fungerar. Dessa är å ena sidan de empiriska eller induktiva skolorna, samt de axiomatiska eller deduktiva skolorna å andra sidan.
Den senare, deduktiva, gruppen menar att vi kan utgå från kända påståenden, axiom, om hur människor agerar, vilka lagar människors beteende har, för att sedan logiskt härleda hur människor kommer att agera i vissa generella fall. Givet, exempelvis, att en individ har en viss, specifik preferens för äpplen så kommer denne att, allt annat lika, köpa färre äpplen ifall priset stiger, allt annat lika. Det senare påståendet, att individen köper färre äpplen när priset stiger, är redan givet av förutsättningarna. Påståendet skulle dock kunna visa sig vara falskt ifall den logiska härledningen gjordes på ett felaktigt sätt.
Den förra, induktiva, gruppen menar att vi kan avgöra ifall något stämmer eller inte genom att observera ifall händelser följer så som påståendet berättar. Ifall någon påstår att en individ, under vissa omständigheter, köper färre äpplen när priset stiger, undersöker man då dessa individer för att se hur de agerar. Om man observerar ett flertal människor som alla passar in på beskrivningen och ifall alla dessa köper färre äpplen när priset stiger ger detta stöd för hypotesen att det skulle vara så. Men, man kan inte vara helt säker på att detta mönster alltid stämmer eftersom observatörerna kan ha missat något eller inte tagit tillräcklig hänsyn till att andra faktorer kan ha påverkat resultatet.
Detta var bara en övergripande beskrivning av de båda skolorna. Det finns mer detaljer och nyanser bland olika tolkningar av de empiriska och axiomatiska huvudskolorna. Bland dagens ekonomer är den senare metoden överlägset vanligast som en slutgiltig filosofi; en hypotes är enbart godkänd ifall det finns empiriskt stöd för den. Minst i en heterodox skola, en gren av den österrikiska skolan, används dock den förra metoden; en hypotes är enbart godkänd ifall den kan härledas från ett tidigare verifierat påstående.
Som sagt tänkte jag gå igenom vad ekonomer funnit om ekonomisk utveckling, och då undersöker jag vad som funnits i empiriska studier. Men innan jag tar upp detta vill jag gå igenom varför man använder just de metoder man använder sig av, och vad ekonomisk frihet är.
En enstaka observation ger inget tillräckligt bevis för en teori
Tanken med den empiriska metoden är att påståenden är sanna eller falska beroende på om man observerar dem i enlighet med hur de är tänkta att fungera. Enligt en vanlig vetenskapsfilosofisk skola bygger vi modeller av hur verkligheten fungerar i våra sinnen och testar ifall de fungerar eller inte genom observationer. En observation som går emot logiken bakom en viss modell innebär att modellen, allt annat lika, blir mindre trovärdig. En observation som stöttar modellens logik medför att man borde bli mer säker på att den stämmer.
Men, hur fungerar det med att göra sådana här tester i praktiken? Anta att någon tror att ett samhälle blir rikare av att införa regler som hindrar arbetsgivare att anställa personer under en viss lön. Alltså att samhället blir mer produktivt, att det produceras mer per person, ifall samhället har infört minimilöner eller lägstalöner för vissa typer av arbeten. (Det har nog aldrig funnits ett samhälle där alla arbeten omfattats av minimilöner för alla individer; i USA omfattas inte alla handikappade av deras federala minimilöner och i många västerländska länder tillåts praktikplatser och dylikt.) Säg att personen sedan pekar på ett samhälle som blivit rikare med tiden och som haft sådana minimilöner på plats under samma tidsperiod. Observationen man gjort verkar på förhand se ut att stötta hypotesen. Så här skulle resonemanget se ut, schematiskt:
- Produktiviteten i ekonomin ökar under perioden.
- Under hela perioden har det funnits en begränsning på vad arbetsgivare kan ge anställda i lön.
- Därför har begränsningen ökat produktiviteten i ekonomin.
Men observationen borde bara om något göra en ytterst marginellt mer benägen att tro på den här hypotesen än att inte göra det. För, observationen man gjort motbevisar inte hypotesens antites! Denna lyder att ”samhällen blir rikare utan minimilöner”, och blir inte motbevisad av enbart en observation om hur läget fungerar med minimilöner. För, observationen motbevisar inte möjligheten att det fanns andra faktorer i ekonomin som gjorde att den växte och att det var främst dessa saker som möjliggjorde välståndsutvecklingen. Logiskt går det inte heller att utesluta möjligheten att minimilönerna minskat välståndsutvecklingen.
Det är faktiskt ett klassiskt felslut att låta sig övertygas om att A följer av B stämmer enbart genom att observera ett (eller ett flertal) fall där A inträffat samtidigt som B.
Ett motexempel skulle vara att tänka sig en person som hugger ved men som tappar yxan varje kvart. För en som inte är bekant med vad det faktiskt innebär att tappa yxan, för en som inte är bekant med dynamiken bakom vedhuggning, blir det påståendet oförståeligt. Det blir bara en ytterligare del av vedhuggningen. Så när observatören får reda på att vedhuggaren hugger en massa ved varje dag och tappar yxan 32 gånger per dag så har denne inte någon anledning att tro att ”tappa yxan” försämrat produktiviteten. Ponera vidare att vedhuggaren arbetar under en längre period men att denne byter ut yxan han använder. Med varje byte blir det enklare att klyva veden, och därmed mindre uttröttande så att han kan utföra mer arbete varje dag. Han tappar dock yxan konstant. Vad observatören ser är då att produktionen ökat, samtidigt som vedhuggaren lite då och då tappat yxan. Slutsatsen är då, om något, att det är mer troligt än inte att man ökar produktionen genom att tappa yxan en gång i kvarten.
- Produktiviteten för att hugga ved ökar under perioden.
- Under hela perioden har vedhuggaren tappat sin yxa då och då.
- Därför är det så att om man tappar yxan när man hugger ved så ökar produktiviteten för att hugga ved.
Liknelsen kan dock verka lite lustig, då vi alla har en grundläggande idé om att vedhuggning uppenbarligen blir effektivare med en stadig hand. Det är så tydligt att det är de andra faktorerna som orsakar produktivitetsökningen. Men givet att vi inte vet vilka dessa andra faktorer är, är det otillåtet att ponera att dessa tillfört noll i värde. Det är just den poängen ekonomer har om att det inte går att komma fram till något av värde genom att enbart studera en företeelse som händer samtidigt med någon annan. Det rör sig såväl om regleringar av löner som tullar, skatter och andra regleringar. Även om man ser hundra fall där man observerat att länder blivit rika samtidigt som de haft höga skatter och varit väldigt reglerade så är det otillbörligt att därefter hävda att skatterna och regleringarna bidragit till att göra samhällena rikare.
Lite om statistiska jämförelser
Så ekonomer använder sig inte av den här tekniken för att se ifall samhällen blir rikare eller inte av vissa regleringar. Hur bör man då göra?
Helst av allt skulle en empirisk ekonom vilja kunna studera två väldigt lika samhällen, som bara skiljer sig på en punkt, och att det är effekten av den här skillnaden som de vill undersöka. Så säg att det finns två städer med ungefär lika stor befolkning, samma industrier, liknande regleringar och befolkningen har samma kultur och normer. Den enda skillnaden är att i den ena staden finns det ett förbud mot att hyra ut vissa sorters lägenheter över ett visst pris, och i den andra staden finns det inte ett sådant förbud. Givet att man observerar båda samhällena under en längre tid utgår de flesta ekonomer från att dessa observationer borde kunna komma med relevant information till hypoteser som ”Prisreglering på hyror orsakar brist på lägenheter (eller inte)” och andra närliggande frågeställningar.
Dessa sorters undersökningar är dock få eftersom det inte finns så många fall där två orter varit i stort sett lika och bara skiljt på en punkt. Det finns några naturliga experiment som är allmänt kända, som öst- och Väst-Tyskland, samt Nord- och Sydkorea. Det naturliga experimentet skulle säga att det är mer troligt att vissa centralplanerade ekonomier fungerar bättre än vissa reglerade kapitalistiska ekonomier. Men detta ger inget större stöd för frågan om en viss blandekonomi utvecklas bättre än en annan med lite olika regleringar, eller om en helt fri ekonomi utvecklas bättre än någon blandekonomi.
Vad gör man då? En sak man skulle kunna göra är att försöka kvantifiera alla relevanta skillnader som kan finnas bland olika samhällen och sedan göra en statistisk analys för att se om det finns några skillnader i utveckling. Det man gör då är att skapa ett mått för, exempelvis, inkomstjämlikhet och mäta alla områden man studerar (oftast länder) efter den här variabeln, och även se hur det utvecklats över tiden. Ett annat mått är på hur rikt samhället är. Har man då ett antal länder med resultat från de båda samhällena kan man statistiskt jämföra om det finns någon korrelation mellan samhällena när det gäller inkomstjämlikhet och välstånd.
Anta att det finns en koppling mellan de båda variablerna. Kan man då utifrån detta komma fram till att det finns någon speciell koppling mellan inkomstjämlikhet och välstånd, som i att den ena orsakar den andra? Det skulle vara en förhastad slutsats, då båda skulle kunnat vara orsakat av en tredje variabel, och det finns en möjlighet att observationen bara hittat ett mönster som kommit till av slumpen.
Det förra måste man lösa genom att göra andra studier, kanske genom att gå närmre processen så att det blir klart och tydligt vad som orsakar vad. Oftast har ekonomiska studier det problemet att de studerar saker och ting från ett sådant långt håll, att man endast ser resultaten men inte processen. Men, som sagt, mer närliggande studier eller några enstaka studier som hittat ett naturligt experiment (som öst- och väst-Tyskland) där kausaliteten är klar och tydlig, löser detta problem.
Det senare är en intressant punkt, om än kanske inte så viktig. Det är nämligen så att vissa saker uppstår utan att vi har någon klar förståelse av varför det sker och att vi lika gärna kan förvänta oss att det finns mycket eller lite av det. Dessutom finns det så otroligt många processer som sker i ekonomin att någonstans borde det finnas en korrelation mellan konjunkturcykler och försäljning av något egentligen ovidkommande, som böcker om Napoleons stridsteknik. Eftersom det finns så otroligt många produktioner av så många olika slag är det statistiskt säkert att något av det är signifikant korrelerat med något annat. Ett sätt att se om detta stämmer är att ta med så många fall som möjligt för att undvika att man råkar ta ett fall där det fanns en sådan ”spurious” korrelation.
De flesta ekonomer verkar alltså anse att om man har tillräckligt många variabler som skall fånga de viktigaste aspekterna av en ekonomi, och ifall man hittar en korrelation mellan A och B, samt har en hypotes om att B orsakas av A, då stöttas hypotesen av korrelationen. Dessa statistiska analyser kan göras på olika sätt, och om alla sätt ger samma resultat då finns det en god chans att resultatet ger korrekt svar.
Ekonomisk frihet
Videon ovan gav en kort beskrivning av vad ekonomisk frihet innebär. I korthet kan man säga att det innebär friheten att handla utan att en tredje part (som en stat) hindrar sådant frivilligt utbyte. Det innebär att man skall kunna köpa och sälja varor till vilket pris som köparen och säljaren kommer överens om, att inga sätt att producera förbjuds, att staten inte kan konfiskera egendom eller beskatta produktion eller handel. Hur väl stater låter bli att inskränka denna frihet har ekonomer försökt mäta sedan det tidiga 1990-talet. I dagsläget finns det två stora undersökningar, som görs av Fraser Institute och The Heritage Foundation, om hur fria olika länder är.
Dessa institut försöker mäta hur många regleringar det finns i olika områden, hur höga tullmurarna är och sedan sätter de ett värde på det området. Sedan slår de ihop de olika värdena, vilket ger deras ekonomiska index. Indexet från Fraser Institute verkar vara mer populärt eftersom det har hållit på längre. James D. Gwartney och Walter Block, vilka hjälpte till att skapa detta index, ger en längre förklaring av hur de mäter det i en artikel för The Freeman och i en föreläsning. I en tidigare rapport beskrev Gwartney friheten att handla väldigt snarlikt den frihet vi inom OFUSS ligger bakom rätten till frihetligt utträde:
Individuals have economic freedom when property they acquire without the use of force, fraud, or theft is protected from physical invasions by others and they are free to use, exchange, or give their property as long as their actions do not violate the identical rights of others.
Av intresse kan jag nämna att enligt The Heritage Foundation är Sverige idag den tionde friaste ekonomin i Europa, och den 21:e mest fria ekonomin i världen. Enligt Fraser Institute har Sverige legat på ungefär den här absoluta nivån av ekonomisk frihet sedan 1995.
Ekonomisk frihet och välstånd
Så, hur är det då med sambandet mellan materiellt välstånd och frihet? Det finns ett flertal olika sorters empiriska studier på det här området. Ett flertal studerar specifika regleringar och hur väl de fungerar i att eventuellt lösa ett visst problem alternativt orsaka andra. Andra studier undersöker om det finns vissa incitament i en fri marknad som inte finns i den reglerade och ifall den ena incitamentsstrukturen förväntas ge bättre resultat än den andra – som i att se om folk uppmuntras bli vänligare eller mer industriella under konkurrens än under monopol. De studier jag tänker ta upp här är väldigt övergripande och försöker göra en grov mätning av dessa saker genom att undersöka hur väl graden av ekonomisk frihet korrelerar med den uppskattade tillväxten i landet. Ekonomisk frihet utesluter en del sociala friheter från sitt mått, men är det enskilt bästa måttet på individuell frihet. Studierna som undersökt denna frihet visar överlag att det finns en korrelation med välståndsutveckling och den är positiv; när den mätta ekonomiska friheten stiger, ökar välståndet och vice versa.
Som jag tagit upp ovan finns det ett viktigt problem med dessa studier: vad är det som orsakar vad? Givet att vi inte har någon förståelse för marknadens logik borde det vara lika rimligt att ökat välstånd gör att människor vill leva mer fritt (och ser till att det blir så), att när människor är fria så kan de enklare producera mer eller att både ökad produktion och ökad frihet beror på en tredje faktor. Finns det något sätt att avvisa någon av dessa hypoteser?
Hur är det då med välstånd och frihet? Skulle det kunna vara så att ökat välstånd gör människor mer benägna att låta andra vara fria? Alltså, kan det vara så att det kausala spåret är ökat välstånd ger friare samhällen, och att ökad ekonomisk frihet inte ger någon tillväxt alls? Det senare förefaller inte som speciellt troligt. Enligt ekonomen Peter Leeson är diskussionen bland ekonomer inte om välstånd leder till frihet, utan ifall de studier som gjorts av Acemoglu, Johnson och Robinson (2001 och 2003) ger ett tillräckligt starkt bevis för att det faktiskt är institutionerna som leder till välståndet (istället för tvärtom). Enligt dessa författare finns det data som visar att historiska samhällen först fått goda institutioner som stärker äganderätten och förhindrar alltför hårt beskattande stater, vilket de nog diskuterar i sin nya bok Why Nations Fail. Detta har också varit temat för många ekonomhistoriker som studerat Europas utveckling, där den ledande tesen är att det var utvecklingen av mer liberala lagar och regler som gjorde tillväxten möjlig. Detta diskuteras i artikeln The European Miracle av historikern Ralph Raico.
Som ett exempel på hur ett samhälle kan ha gått från en relativt stabil utveckling till att utvecklas ordentligt, kan man se på den svenska utvecklingen från 1800 till 1900. Under mitten av århundradet skedde en liberal revolution, när skråväsendet slopades, banksystemet blev väldigt fritt, frihandel infördes samt att det interna och externa passtvånget avskaffades. Dessa förändringar i institutionerna skedde medan inkomsterna inte förändrades speciellt mycket, vilket visas av en rapport som gjordes åt Riksbanken. Men efter att de genomfördes dubblades reallönerna i ekonomin på runt femton år.
Men, frågan gällde också om det inte kunde vara så att högre välstånd kan ge högre ekonomisk frihet. Detta förefaller som rimligt i vissa lägen. Men vi kan lätt se exempel där folket i vissa samhällen inskränkt den ekonomiska friheten, samtidigt som välståndet ökar. Det visar inte att det är den ökade inkomsten som orsakat folkets förändring i politisk attityd, som förklarat ovan. Alltså, det går inte, utifrån de studier jag refererar till, utesluta möjligheten att ökat ekonomiskt välstånd också gör det enklare för folk att driva politiken i en mer liberal riktning. Detsamma för motsatsen.
Så, studierna kan ge stöd för båda hypoteser; att välstånd orsakar ekonomisk frihet och att ekonomisk frihet orsakar välstånd. När man dock beaktar att det finns ett litet stöd för att ekonomisk frihet allt som oftast ger välstånd, och att välstånd kan korrelera med lägre minskad ekonomisk frihet (vilket dock kan bero på att jag tittat på för litet antal historiska fall), verkar det troligare att det främsta sambandet som fångas är ekonomisk frihet → välstånd, än motsatsen.
Vad säger studierna?
Den här artikeln har främst gått igenom metodologiska frågor, för att ge en bild av hur resultatet nåtts. Men, vad är då resultatet? Det går faktiskt väldigt snabbt att sammanfatta. För i skrivande stund verkar det endast finnas två större sammanfattningar av litteraturen i ämnet, vilket varit fallet sedan 2006. Dessa två artiklar är The Benefits of Economic Freedom: A Survey (2006) av Niclas Berggren, och Economic freedom and economic growth: Does specification make a difference? (2006) av Chris Doucouliagos och Mehmet Ali Ulubasoglu .
I sin undersökning fann Berggren:
- åtta studier som pekar på att det finns en positiv korrelation mellan förändring i ekonomisk frihet och tillväxt;
- fem studier som inte hittat en signifikant korrelation mellan nivån av ekonomisk frihet och tillväxt;
- femton som hittat en positiv, signifikant korrelation mellan nivån av ekonomisk frihet och tillväxt;
- en studie med blandade resultat.
Berggren menar att det här stöttar idén att fria marknader leder till högre tillväxt än något annat alternativ:
No results showing that economic freedom hampers growth or that it is associated with lower GDP per capita have been reported. To the contrary, the results in general show that an increase of eco- nomic freedom exerts a positive influence on the development of economic wealth. (…)
Adam Smith argued that market processes satisfy people’s demands spontaneously. Even though he realized that free markets are not perfect, he understood that, generally speaking, they, more than any alternatives, are able to advance wealth and welfare. Theoretical arguments and empirical results make this relationship clear.
I den andra studien undersöker Doucouliagos och Ulubasoglu fyrtiofem studier med en statistisk analys för att få fram ett medelvärde av hur viktigt ekonomisk frihet är för alla dessa studier. De försöker också ta reda på ifall den statistiska korrelationen mellan ekonomisk frihet och tillväxt är känslig för okända variabler som inte finns med i analysen. Alltså ifall det kan vara så att dessa båda variabler är korrelerade pga av att de är beroende av en tredje variabel som finns med.
Här finner de att om man kontrollerar för ökningen i fysiskt kapital kommer en ökning i ekonomisk frihet ett vara mindre än annars. Men de ser också att om man kontrollerar för ökningen i ekonomisk frihet kommer en ökning av fysiskt kapital inte leda till lika stor ökning i tillväxt.
The analysis presented in this paper shows clearly that both economic freedom and physical capital matter for growth. Hence, just as the association between economic freedom and economic growth is overstated when capital is excluded from a growth model, so too, the association between physical capital and economic growth may be overstated by the exclusion of economic freedom. Moreover, as can be seen from Table 4, economic freedom stimulates growth indirectly through the investment channel. If researchers fail to account for this channel, then they may assign too much importance to investment and understate the contributions of economic freedom.
Författarna drar slutsatsen att den här sortens studier kan tolkas felaktigt, då det fortfarande finns en hypotetisk möjlighet att det inte är ekonomisk frihet i främsta hand som orsakar välståndsökningen. Men eftersom de inte verkar finna att fysiskt kapital står för ökningen, då den också är beroende (om än indirekt) av ekonomisk frihet, så finner de fortfarande att det verkar finnas ett robust samband mellan ekonomisk frihet och utveckling. Som de skriver i sin slutsats:
The meta-analysis shows clearly that there is a positive and statistically significant association between economic freedom and economic growth. Importantly, this association is very robust. That is, regardless of the sample of countries, the measure of economic freedom and the level of aggregation, there is a solid finding of a direct positive association between economic freedom and economic growth. This association is both statistically significant and of economic importance. In addition, economic freedom has an indirect positive effect on economic growth through its positive impact on physical capital formation. It was shown also that economic freedom has a significantly greater affect on economic growth than does political freedom.
Sammanfattning
De två stora sammanfattningarna av den empiriska litteraturen om korrelation mellan tillväxt och ekonomisk frihet menar att det finns ett tydligt samband här och att det är robust. Som med all annan empirisk litteratur kan detta inte betraktas som ett slutgiltigt bevis i frågan, men studierna borde. om något, öka förtroendet för att frihetligt utträde kan föra med sig definitiva positiva aspekter. När man sedan betänker hur dessa fördelar kan komma alla i hela världen till del, och att de kan skynda på teknologiska framsteg som låter oss leva längre och friskare, blir det mer tydligt att en frihetlig politik inte bara är önskvärt, utan också av otroligt stor vikt.