Rätten att leva som man vill

Att tvinga någon att leva under lagar som denne inte frivilligt går med på borde på förhand ses som moraliskt fel. Eftersom alla lagar i slutändan upprätthålls med våld eller hot om våld borde vi därmed vara misstänksamma mot lagar som kränker individens frihet. All ändamålsenlig politik måste därför ta hänsyn till individens intressen och endast kunna få inskränka friheten av betydande skäl.

Ett av de mest fundamentala politiska ändamålen för alla individer är hur man skall leva tillsammans i ett samhälle. Vi i Ofuss tror att varje individ, och därmed alla individer, måste ha frihet att själv få välja vilken politik denne skall leva under för att över huvud taget kunna veta vilken politik som är bäst. Utan den friheten finns det ingen möjlighet att mäta och värdera olika politiska system, och inte heller att experimentera med att skapa nya system. Eftersom politik, de lagar och institutioner man lever under, är en av de mest inflytelserikaste effekterna över varje individs liv borde varje individ ha rätt att bestämma över hur man själv påverkas av den. Politiken påverkar allt från hur lätt det är att få tag på en lägenhet, vilka nöjen som är möjliga att ta del av på orten man bor på, hur länge dagis har öppet och var företag har incitament att investera; det påverkar stora delar av ens liv. Att tillåta frihetligt utträde skulle då innebära att varje individ har denna frihet, rätten att leva som man vill, och att fler kan leva de mest tillfredsställande liven som är möjliga.

Varför är det så? Jo, det är lättare att se och bedöma skillnader i vad en viss politik leder till för resultat om man kan göra jämförelser mellan två områden som förutom politiken är rätt så lika. Om två samhällen – där det finns en gemensam kultur, liknande industrier och geografi – skulle ha olika politiska system, går det lättare att se skillnader i vad just politiken har för effekt på samhällslivet. Att göra sådana jämförelser är lättare än att jämföra politiken  i Tyskland 2005 med politiken i Frankrike 1990, för där kan man lätt missa vad som är effekten av en lokal politik och effekten av internationella högkonjunkturer, exempelvis. Just för att så många andra saker är annorlunda i samhället blir det otroligt svårt, om inte omöjligt, att direkt jämföra hur mycket bättre eller sämre än eller annan politik var.

Ekonomen David Friedman tar upp ett exempel i sin bok The Machinery of Freedom för att belysa den här problematiken i dagens politiska miljö, där påtvingade demokratiska beslut tas över gigantiska områden. Här liknar han hur relativt lätt det är att se hur en konsumtionsvara är bra för en eller inte, jämfört med politiska val:

 When a consumer buys a product on the market, he can compare alternative brands. In the case of protection, he can compare how good a job different agencies do and their prices. His information is imperfect, as it is in making most decisions; he may make a mistake. But at least alternatives exist; they are there to be looked at. He can talk with neighbors who patronize different protection agencies, examine the contracts and rates they offer, study figures on the crime rates among their customers.

When you elect a politician, you buy nothing but promises. You may know how one politician ran the country for the past four years, but not how his competitor might have run it. You can compare 1968 Fords, Chryslers, and Volkswagens, but nobody will ever be able to compare the Nixon administration of 1968 with the Humphrey and Wallace administrations of the same year. It is as if we had only Fords from 1920 to 1928, Chryslers from 1928 to 1936, and then had to decide what firm would make a better car for the next four years. Perhaps an expert automotive engineer could make an educated guess as to whether Ford had used the technology of 1920 to satisfy the demands of 1920 better than Chrysler had used the technology of 1928 to satisfy the demands of 1928. The rest of us might just as well flip a coin. If you throw in Volkswagen or American Motors, which had not made any cars in America but wanted to, the situation becomes still worse. Each of us would have to know every firm intimately in order to have any reasonable basis for deciding which we preferred.

På några plan finns denna institutionella konkurrens redan idag. Det finns vissa skillnader mellan hur kommuner styrs och ännu större mellan hur staterna i världen styrs. Här kanske det är främst mellan de svenska kommunerna som man kan göra relevanta jämförelser, då situationen i övrigt är rätt lik. Men, skillnaderna är otroligt små, så de skillnader man ser är bara variationer av en viss övergripande politik. Ifall vår politik sattes i praktik skulle vi ha ett ännu större utbud av politiska styren man skulle kunna leva under, det skulle finnas många fler samhällen att välja mellan och därmed en bättre möjlighet att avgöra vilket system som fungerar bäst. Och om det inte finns något som direkt passar ditt önskemål, skapa det!

Genom att tillåta folk att experimentera inom politik kommer alla att få tillgång till information som annars inte varit tillgänglig. Även om vissa saker verkar vara uppenbara utifrån dagens perspektiv, skulle ytterligare naturliga experiment ge mer stöd för om vissa politiska idéer verkligen är bra eller dåliga.

Som ett exempel kan man ta frågan om narkotika. Enligt vårt synsätt skulle folket som bryter sig ut ur ett område kunna helt kriminalisera all handel med, säg, khat eller kokain på sin mark, som idag. Men de skulle också kunna pröva med att tillåta bruk, men inte handel av varan, och inrikta politiken på att hjälpa de som hamnar i bekymmer med droger. Vilket är likt hur politiken i är utformad i Portugal, vilket skall ha varit till fördel för folks hälsa där. Slutligen skulle folket i ett tredje område kunna låta bli att förbjuda även handeln av droger, så att det skulle vara lika enkelt att köpa ecstacy och heroin som det är att köpa alkohol och nikotin i Sverige idag. Med tiden skulle man kunna observera hur väl folk mår i de olika samhällena, och folk med olika preferenser för hur de vill bo kan leva i den modell som passar dem bäst.

På samma sätt kan man göra med skatter och regleringar; ett flertal olika system som finns på samma plats skulle visa tydligt ifall något system verkligen vore bättre än något annat. Måhända är det så att det svenska samhället idag har den mest optimala nivån av skatter och regleringar för att främja allas välfärd, men det verkar högst osannolikt. Ifall folk tilläts att skapa små orter som härmade lagar från områden som Singapore, Danmark eller Frankrike, skulle det bli tydligt efter ett tag vilket system som fungerar bäst.

Att ställa sig utanför statens lagar och regler är samtidigt ett väldigt stort steg att ta för någon enskild individ eller grupp. Det kommer medföra att endast de med tillräckligt stark ideologisk övertygelse kommer att satsa på sin idé, och kanske inte ens alltid då. Det innebär att folk kommer inte i regel att lättvindigt byta samhälle bara för att möjligheten ges, så därför kan man tänka sig att dessa beslut tas mer försiktigt än beslutet folk tar när de skall rösta på något specifikt parti. Det innebär inte heller att ingen kommer att pröva på att skapa nya samhällen; för de som verkligen tror att deras idéer kan göra livet bättre för flertalet, och ser en praktisk väg för hur de skall kunna göra det, kommer att genomföra den planen om de får möjlighet till det.

Att pröva på att vissa områden har andra lagar än i det omkringliggande området är inte någon nyhet. Det har ju gjorts med särskilt stor framgång i Kina, där folk kunde flytta från den kommunistiska ekonomin till ett relativt fritt regelverk. Det har även försökts och lyckats i Sverige. Eskilstuna förklarades 1771 vara en fristad där skråväsendet förbjöds och att varje smidesutövare hade rätt att etablera sig där och konkurrera fritt. Under första hälften av 1800-talet kunde man se ett kraftigt uppsving i produktionen, vilket troligtvis varit tack vare att Eskilstuna utropades till en frizon. Och frizoner diskuteras även idag bland politiker och i media som en lösning på problemet med arbetslöshet.

Att tillåta så här mycket variation i praktisk politik kan tyckas onödigt enligt vissa. Vore det inte bättre om alla kunde komma överens om samma politik för alla som lever i samhället? Och vore det inte problematiskt att leva under former som vi kan se är direkt dåliga? Dessa argument missar att vi har olika synsätt på vilka sätt att leva som är bra och dåliga, och därför skiljer oss åt i synen på olika systems kvalitet. Filosofen Robert Nozick tar upp den här frågan i den tredje delen av Anarchy, State, and Utopia där han ställer sig frågan vilket sorts liv ett flertal kända individer skulle vilja leva, om de kunde få välja fritt. Men skulle de verkligen välja att leva samma sorts liv i alla aspekter? Känner du någon som har exakt samma drömmål som du?

Finns det verkligen ett enda slags liv som är bäst för var och en av dessa människor? Låt oss föreställa oss att allesammans lever i någon av de utopier som vi någonsin har sett beskriven i detalj. Låt oss försöka beskriva det samhälle som vore det bästa för alla dessa att bo i. Skulle det vara ett jordbrukssamhälle eller en stad? Med mycket materiell lyx eller torftigt, men med basbehoven tillgodosedda? Hur skulle relationerna mellan könen utforma sig? Skulle det finnas någon institution som påminner om äktenskapet? Skulle det vara monogamt? Skulle barnen uppfostras av sina föräldrar? Skulle det finnas privat egendom? Skulle det bli ett lugnt, tryggt liv eller ett med äventyr, utmaningar, risker och chanser till hjältedåd? Skulle det finnas en religion eller många, eller någon alls? Hur viktig skulle den vara i deras liv? Skulle de anse att deras liv kretsade kring privata eller kring offentliga angelägenheter och frågor av allmänt intresse? Skulle de helt gå in för vissa färdigheter och yrken, eller ägna sig åt allehanda sysslor och nöjen, eller skulle de inrikta sig på värdefulla och tillfredsställande fritidsaktiviteter? Skulle barnen uppfostras slappt eller strängt? Vad skulle deras utbildning inriktas på? Skulle idrott vara viktigt för dem (som åskådare, deltagare)? Konst? Skulle sinnliga njutningar eller intellektuella övningar dominera? Eller vad? Skulle klädmoden uppstå? Skulle man bemöda sig om att bli vackrare att se på? Vilken inställning skulle de ha till döden? Skulle teknologi och apparater spela en viktig roll? Och så vidare och så vidare.

Att det skulle finnas ett enda bästa svar på alla dessa frågor, ett bästa samhälle för alla att leva i, synes mig otroligt. (Och tanken, om det finns något, att vi nu vet tillräckligt mycket för att beskriva det är ännu mer otrolig.)

Vi är, som sagt, alla olika med olika mål. Men även om man kunde för stunden anta att vi alla vill ha något specifikt, som den materiella möjligheten att leva ett gott liv för så många som möjligt, så finns det olika åsikter om vilken politik som faktiskt främjar det målet bäst. Att bara hitta den bästa politiken kan då ses som något som måste upptäckas och genomföras i praktiken. Och det görs nog bäst genom att tillåta alla alternativ som inte kränker individens rätt att själv pröva sitt alternativ; att varje individ tillåts den största rätten att styra över sitt liv som är förenligt med alla andras lika rätt. Det vill säga, genom att möjliggöra frihetligt utträde.