Ofuss har som mål att varje individ skall ha rätt att träda ut ur den stat denne lever under. Men vad skulle detta innebära rent praktiskt? Ett frihetligt utträde kan vara av två slag, territoriell eller extra-territoriell, vilka jag tar upp i ordning nedan.
Territoriellt utträde / Geografiskt baserad utbrytning
I korthet innebär ett territoriellt utträde att ett visst territorium/område inte längre står under den stat som tidigare styrde över området. Om, bara för att ta ett exempel, folket i området Bollebygds kommun bestämde sig för och lyckades med att bryta ut sig ur staten Sverige skulle de svenska lagarna inte längre gälla där. Den svenska statens polis eller militär skulle inte heller ha något rätt att åka in dit och beivra svenska statens lagar. Så länge folket där inte vill det, så klart. Bollebygd skulle i alla fall inte vara en del av staten Sverige längre.
Vad vi menar med territoriellt utträde ur en stat är detsamma som secession eller separatism. Det vill säga när några som tidigare lydit under en stat slutar göra detta och blir självständiga. Som när de baltiska länderna förklarade sig självständiga från forna Sovjetunionen, när Norge gjorde sig fritt från det svenska styret eller när de tretton amerikanska staterna gick ur det engelska kungariket. Ett nutida exempel på ett område som försöker bryta sig loss är Skottland.
Men ett frihetligt territoriellt utträde skiljer sig lite från en vanlig secession genom att det inte kräver alltför många som bryter sig ut ur staten. En individ skulle kunna ta sitt område och bryta sig ut ur staten. Detta innebär att det blir lättare att testa nya lagsystem.
En av de mest radikala möjligheterna som folk skulle kunna utforska om de bröt sig loss ur svenska staten vore att skapa ett helt frivilligt samhälle. De som bryter sig ut skulle alltså kunna välja att det skall vara fritt för invånarna att sälja varor utan statligt tillstånd, att producera, handla och köpa utan att betala någon skatt, att producera och konsumera droger som staten annars har förbjudit eller vars handel de har monopol på, att bygga ett hus (eller altan!) utan tillstånd, att tjäna pengar på sexhandel, att tillhandahålla speltävlingar, att hyra ut lägenheter till vilket pris som helst, att äga vapen och få lov att använda dem för att skydda sig själv eller andra från brottslingar. Ledordet är att alla fredliga handlingar skall tillåtas, så att ingen individ blir tvingad till att finna sig under någon annans makt.
Man skulle kunna säga att ett sådant område blir en personlig och ekonomisk frizon, som i bilden ovan. Ett annat sätt att uttrycka det på är att ingen har makt att styra över någon annan, vars problematik Pierre-Joseph Proudhon beskrev väl:
Att STYRAS är att iakttas, inspekteras, spioneras på, ledas, tvingas av lagen, räknas, regleras, inskrivas, indoktrineras, förmanas, behärskas, kontrolleras, beräknas, värderas, censureras, befallas, av varelser som varken har rätten eller visheten eller dygden att göra det. Att STYRAS är att i varje handling, vid varje transaktion observeras, registreras, räknas, beskattas, stämplas, mätas, numreras, värderas, auktoriseras, förmanas, hindras, förbjudas, reformeras, korrigeras, straffas. Det är under allmännyttans täckmantel och i det allmänna intressets namn placeras under skattetvång, drillas, skinnas, exploateras, monopoliseras,utsättas för utpressning, klämmas, luras, rånas; sedan, vid det svagaste motstånd, det första ord av klagan, förtryckas, bötfällas, nedsvärtas, trakasseras, jagas, misshandlas, klubbas, avväpnas, bindas, kvävas, tillfångatas, rannsakas, dömas, skjutas, deporteras, offras, säljas, förrådas; och som kronan på verket förhånas, förlöjligas, smädas, begabbas, vanhedras.
Den här radikala möjligheten är dock inget för alla, många känner sig inte lita på ett sådant system. Och det är inget som folk behöver följa! Meningen med en frihetlig secession är att det skall vara möjligt för alla grupper att kunna leva efter de lagar de tycker passar sig själva bäst. Ifall, exempelvis, några som bröt sig ut tycker att kärnkraftsverk är en alltför osäker energikälla för att den skall kunna användas, har dessa frihet att bestämma att ingen använder den tekniken i det område de brutit ut från svenska staten. Detta för att området är deras, och att de har rätt att bestämma över vad som görs där.
Samtidigt måste det påpekas att ett frihetligt territoriellt utträde innebär att man bryter ut ett område som ägs av någon av utbrytarna; vi förespråkar inte någons rätt att bryta ut annans mark mot dennes vilja.
En annan sak som frihetligt utträde inte innebär är också viktig att ta upp. Frihetligt utträde innebär inte att de som bryter sig ut ur en stat isolerar sig från de som fortfarande lever under en stat. Att bryta sig ur staten innebär inte att man slutar att handla, kommunicera, umgås, träffas eller leva med resten av samhället. Även vissa libertarianer, som är för att folk skall få leva fritt, men som inte är bekanta med idén gör liknelser mellan secession och att leva som en eremit ute i skogen, avskärmad från resten av samhället. Det fanns faktiskt några få libertarianer på 1960-talet som trodde att det var det enda sättet att komma undan statens förtryck. De kallades ”Troglodytes”, då deras strategi bestod i princip av att gömma sig i någon grotta. Den frihetliga separatisten skiljer sig totalt från dessa politiska eremiter.
Det utbrutna området skulle alltså inte behöva upprätthålla några barriärer gentemot resten av världen eller stänga sig ute sig från handelns enorma fördelar eller det kulturella utbytet. Givetvis, vem som helst får ju isolera sig bäst som de vill och vägra ta kontakt med någon annan så på det sättet skulle samhället kunna leda till isolering. Den möjligheten har folk även i dagens samhälle, men folk skulle kunna ordna ett system som är väldigt selektiv med vilka som får flytta in i området.
Skulle det utbrutna området ha en stat, i meningen lagstiftarmonopol? Det beror på de som bryter sig ut, vad för politiska åsikter de har. Frihetligt utträde är en strategi som kan användas av folk med vilka politiska övertygelser som helst, så länge som de erkänner andras rätt till självbestämmande.
Om då några i Sverige lyckades med att bryta ut ett litet område, vad skulle hända? Om jag får komma med en gissning så skulle det, efter en långsam start, snart utvecklas till en stor turist- och handelsort. Varför? Jo, på samma sätt som att svenskarna idag åker till tyska gränsen för att få tag på billig alkohol skulle de som bor i närheten av orten åka dit för att köpa inte bara alkohol, utan alla möjliga varor som inte är belastade med skatter. Och på samma sätt som folk i USA åker till Las Vegas och vissa indianreservat för att ägna sig åt lite spel och dobbel, skulle svenskarna kunna göra det. Och på samma sätt som Köpenhamnsborna tar sig till Kristiania för att köpa cannabis lär nog även den handeln uppstå. Slutligen kommer alla sorters investerare märka att en fabrik som byggs i en frizon kan producera samma saker som en lagd i Sverige, men generera ca 32% mer i intäkter då man inte betalar någon skatt, vilket torde leda till att väldigt mycket kapital investeras där. (Det finns förstås en del osäkerhet i en sådan analys, då hela projektet är nytt och det är oklart om det skulle fungera i ett tillräckligt antal år, vilket gör att bara ett fåtal skulle våga investera där. Men med tiden skulle folk se att investeringsklimatet är stabilt och då skulle den osäkerheten bli mindre.)
Även om bara en person bröt sig ut ur svenska staten skulle denne lätt kunna tjäna pengar, genom att, exempelvis, konkurrera med Systembolaget. Såvitt jag kan se skulle det finnas många fler företagsmöjligheter i ett fritt område, så de första separatisterna lär inte få några ekonomiska problem.
Dock skulle just den här högre lönsamheten i området troligtvis vara ett starkt incitament för statens politiker att inte tillåta någon frihetlig secession. Alltså, att statens skatteintäkter minskar. Ett större hinder är dock gissningsvis nationalism och idén att staten inte får förlora någon makt. För, ifall det endast handlade om pengar borde det här problemet kunna lösas väldigt lätt.
Extra-territoriell utträde / Individuellt baserad utträde
Ett extra-territoriellt utträde skulle innebära att en eller flera personer bryter sig ut ur en stat. Men istället för att det är ett speciellt område som staten förlorar kontroll över så är det vissa individer de inte har kontroll över. Dessa skulle leva enligt samma lagar som de som bryter sig ut ur ett område, men de skulle leva fritt oavsett var de befinner sig. De skulle alltså kunna starta ett företag var som helst i landet och slippa betala skatt samt följa några statliga regleringar. Man skulle kunna likna de vid diplomater som helt enkelt är immuna från statligt åtal från vissa av dess lagar.
Ett problem med denna secession är att det lär behövas ett mer genomarbetat fördrag mellan staten och separatisterna, om vilka statliga regleringar man som individ måste följa medan man är på statens område. Vissa saker, som att köra på höger sida av vägen, finns det inget rum för att ha en kompromiss på.
Extra-territoriell rätt är en väldigt gammal form av lag; den bygger på att lagen följer en person och inte ett område. Dess främsta fördel är att den låter flera personer, med olika preferenser för lagar, leva på samma yta. Men, då idén är så främmande för de flesta, har vi inom Ofuss bestämt oss för att först och främst arbeta för att uppnå ett territoriellt frihetligt utträde.
Var härligt att se att det finns några Svenskar med råg i ryggen fortfarande.
Jag välkomnar vad ni gör och hoppas ni lyckas värva och väcka upp många fler.
Jag har varit inne på era tankegångar i många år och ofta frågat mig själv ”Vem behöver Staten?” och endast kommit fram till att Staten behöver Staten. Människorna behöver Staten ungefär lika mycket som de behöver fästingar i skrevet.
Ni är mycket mer konservativa i era beskrivningar än vad jag tenderar att vara, och det är nog bra det, annars kan det verka allt för frånstötande för vissa, skulle jag tro.
Själv har jag här in England gjort mitt bästa för att inte betala skatter och avgifter, och har som ett resultat ett ständigt sjå med att skrämma iväg kronofogdeföretag. Men jag har haft tillräckligt med framgångar för att inse att vi inte behöver göra allt som Stat och Kommun dikterar.
Kom till slutsatsen för några år sedan att om den nuvarande trenden med frihetsberövande lagar och mer och mer avgifter och skatter fortsätter som idag, så kommer om några generationer vi alla att vara slavar som i gamla tider.
Se till att sprida dessa ideer vitt och brett.
Kent Bengtsson
”Frihetligt utträde är en strategi som kan användas av folk med vilka politiska övertygelser som helst, så länge som de erkänner andras rätt till självbestämmande.”
Varför måste man erkänna andras rätt till självbestämmande i ett frihetligt utträde?
För mig är citatet ovan lite som att säga ”Frihetligt utträde är en strategi som kan användas av folk med vilka politiska övertygelser som helst…
…så länge de är anarkister”.
”Varför måste man erkänna andras rätt till självbestämmande i ett frihetligt utträde?”
Tänk dig att det blir tillåtet med frihetligt utträde i landet och att Skåne sedan går ut ur Sverige. Alla individer som tidigare hade rätt till självbestämmande har nu förlorat den, och det är ju ett problem när målet som vi strävar efter är att varje individ skall ha rätt till självbestämmande.
Men med självbestämmande följer också möjligheten att ta på sig skyldigheter frivilligt, och det är på det sättet som vi står för en politisk strategi som är användbar för alla som erkänner folks rätt till självbestämmande. Om alla landägare och majoriteten i en kommun röstar för att träda ut ur svenska staten och sedan inför lagar som helt bestäms av kristdemokraterna, eller miljöpartiet, då är det helt i sin ordning. Om ett helt landskap gör det, så är det också okej. Men, om några inte gillar den politiken då borde de lätt kunna slippa det systemet, vilket de kan göra genom att köpa en bit mark och bryta loss det från området, samtidigt som alla kan köra med den politik de slagit in på.
Carl Jakobsson, medlem i OFUSS
Hej,
Tycker idén om urträde låter intressant – men saknar en ersättningsstruktur för
lagar.
Tror för min del att om en grupp människor samlas så uppstår naturligt många av de samhällsfunktioner som vi idag har. (Dock i begränsad och mer praktisk skala)
Problemet är valfrihet och att staten vuxit förbi den enkla funtion den borde.
I en by finns ett byråd – så man kommer inte undan att någon håller i taktpinnen.
Mer en fråga om att begränsa antalet regler – ta bort skatter införa frivilliga försäkringar
och vissa obligatoriska avgifter för gemensamma användningar.
Tror inte heller att människor i sitt tillstånd just nu kan hantera spel och droger.
Luriga frågor.
Har jag missat något?
Mvh
Rolf Andersson
Hej!
Kul du tycker det verkar intressant! 🙂
Det är sant, vi skriver inte om vilken politisk struktur som samhällena som träder ut ur staten skulle kunna ha – om det är det du menar med ersättningsstruktur för lagar. Som vi ser det skulle dessa samhällen kunna ha väldigt olika politiska strukturer – några skulle kunna vara rätt likt den svenska demokratin, andra kan ha direktdemokrati, representativ direktdemokrati, representativ demokrati men med en helt annan sorts konstitution eller något som bygger på sedvanerätt á la internationell handelsrätt.
Det finns många olika system och då vi inte kan vara helt säkra på vilket som verkligen är bäst borde man kunna pröva dem och se hur väl de fungerar. Vi sätter som krav på ett utträdet område att deras rättssystem går att ”gå ihop” med det svenska (och andra) rättssystem så att det finns en etablerad ordning för hur tvister skall lösas. Alltså, som i hur svenska och danska rättssystem hanterar tvister mellan medborgare och ifall en tjuv åker och gömmer sig i det andra landet. Poängen är att om bara systemen är länkbara så kan det utträdda området ha i princip vilket system som helst.
Jag håller med om att många funktioner som finns i dagens samhälle (ett någorlunda omfattande skyddsnät, utbildningscentrum som alla kan ta del av, någorlunda öppenhet) skulle finnas i de utbrutna samhällena också. Men de skulle ha annorlunda lösningar för det, vilket är poängen med att ha konkurrens mellan de olika samhällena och möjlighet att välja att bo i det ena eller andra. Grejen är ju att i, verkligen, alla områden som dagens politik har mycket att säga till om finns det stora problem och vi måste pröva på en annan politik för att försöka komma på en förändring. (Vi kommer att lägga upp en artikel som pekar ut problemområdena, men har inte gjort färdigt den än.)
Jag håller med om att alla individer inte klarar av att spela och använda droger på ett ordentligt sätt, men enligt nuvarande forskning så verkar det bara vara en ganska liten del av alla användare som är ”problematiska användare” (d.v.s. riktiga missbrukare) när det gäller droger. Enligt en rapport från FN så är det bara var tionde brukare som är en problematisk brukare. Och enligt Ted Goldberg, som forskar om narkotikafrågor, så har Sverige och (ganska drogliberala) Nederländerna lika många tunga missbrukare per capita. Då borde det verkligen vara fråga om man kan ha en annan politik än den svenska. Återigen är det inte klart vilken politik som skulle vara bäst för alla i samhället, och därför tror vi att det blir bäst genom att man prövar sig fram, genom att samhällen testar olika ansatser. Jag har inte läst så mycket om spel men samma resonemang gäller där – det finns inget vetenskapligt konsensus om bästa politiken för att lösa alla problem som följer av att några kan bli fast i sådana nöjen.
Let a thousand nations bloom, som vissa säger på engelska. 🙂
Mvh
Carl Jakobsson, för Ofuss
Hej,
Tycker att idén om att skapa ett oberoende samhälle och även upphäva
grunden för statligt id verkar intressant. Skulle ersättas med en medborgaridentitet
som står fri enligt någon form av allämngiltig konstitution om att inte skada andra eller
utöva tvång om inte nöden så kräver etc.
Borde dock finnas någon form av grundform för lag och styrelseskick som skulle hålla det till ett
minimum.
Jag kanske låter skeptisk och försiktig – men jag tror inte att människan i det svenska samhället
klarar av att släppas helt fri – hon kommer att blir överkörd. Däremot tror jag en kraftigt avreglerad form och med en skattereform som tex bygger på frivilliga försäkringar samt momsavgift och ingen skatt på arbete tex, skulle kunna fungera.
Vad gäller droger så skulle man tex kunna tillåta Mariujana tillsammans med alkohol tex.
Att släppa andra droger fria tror jag återigen inte skulle kunna hanteras.
Jag skulle gärna vilja se någon sånt här bli en verklighet – men om det skall bli en verklighet så måste det kunna förankras i människors medvetande som en ny möjlig verklighet – annars faller det på sin egen overklighet.
Har jag helt fel?
Mvh
Rolf Andersson
Hej igen!
Ja, vi står för en sådan grundform, bl.a. att alla som träder ut måste ge alla andra samma rätt (alltså associationsfrihet – rätten att tillhöra en grupp och rätt att inte behöva göra det) och att alla som bryter sig ut måste ha ett lagssystem som är ”länkbart” (se förra svaret) med andra rättssystem.
Ja, alla skulle inte vilja leva i total frihet, men vi säger ju inte att alla måste göra det. Vår utgångspunkt på vad som kommer att ske – utav frihetligt utträde – är att några testar olika saker medan den stora massan bara sakta men säkert kommer att pröva på de nya förslagen som andra visat fungerar väldigt väl. Den politik som visar på vägen till att kraftigt minska arbetslösheten eller göra något annat stort socialt gott kommer kanske att kunna föras över ganska snabbt. Det beror helt och hållet på folkets vilja i demokratin.
Vad tror du är bäst att föra fram i en kommande debatt om det här. Vi har som plan att ganska starkt föra fram hur bra utträde är rent vetenskapligt och att det låter folk leva som de vill (kolla Våra argument). Men vi tänker också föra fram att utvecklingen i ett system med frihetligt utträde skulle vara ganska försiktig. Det skulle inte ske några systemfel ifall inte alla drabbas av samma lag och förändringen i politik skulle ske på ett individuellt plan så att system utvecklas där varje individ tycker om systemet. Det tar ju en hel del mod och engagemang att bryta sig ut ur gruppen och starta något nytt, så innovationer lär komma gradvis i början. Sedan utvecklas de enbart med andras godkännande, ifall folk verkligen tycker det är en bra idé, ett beslut de gör på ett individuellt plan.
Skulle du säga att den sortens argument – lite bättre formulerat – har en möjlig grogrund hos svenskarna? Jag håller helt klart med om att våra idéer inte bara måste vara utan måste även se ut att vara realistiska för att lyckas.
Carl Jakobsson, för Ofuss